Bilsport – sporten ger och tar

Motorer med flera hundra hästkrafter, i vissa fall upp mot drygt tusen, placerade i lätta chassin och karosser borgar för snabba och lättmanövrerade bilar. Under specialsträckor i rally ligger topphastigheterna en bit över 200 km/h och i Formel 1 kan bilarna nå runt 360 km/h på raksträckorna. Bilsporten har naturligtvis väldigt tuffa regler för att minimera riskerna för allvarliga olyckor. Man kan faktiskt gå så långt att man kan säga att det är en relativt säker sport. Fast visst sker det olyckor.

Tre dödsolyckor på 20 år

Under tidsperioden 1986 till 2006 inträffade tre dödsolyckor där förare eller kartläsaren drabbades. Med tanke på att så få drabbades är detta ett ganska bra facit. Bilarna är byggda på ett bra sätt med ungefär 80 meter stålrör som bildar en säker bur innanför karossen. 1986 avled finländaren Henri Toivonen på Korsika, 1993 omkom kartläsaren Rodger Freeth i Australien och 2005 omkom den brittiske kartläsaren Michael Park när de kraschade rakt in i ett träd i det brittiska VM-rallyt. Trots detta kan man påstå att det är en säker sport då utvecklingen av säkerhetsanordningar i bilar ständigt förbättras. Samma sak gäller de sträckor som skall köras. Det är viktigt att banan läggs på det vis att onödigt höga hastigheter inte uppnås. I rally strävar man efter att inte överstiga en medelhastighet på 130 km/h på en specialsträcka. I Formel 1 däremot åker bilarna avsevärt fortare. I kurvor kan dessa bilar hålla hastigheter över 250Km/h. Till skillnad från rallysporten går de flesta F1-tävlingar på banor som är anpassade för detta och en avåkning innebär en krock med skyddsanordningar.

Publikproblem

Rallyet är farligt för allmänheten

Vid en krasch i en rallytävling är det inte ovanligt att förarna och kartläsarna oftast kliver ur sina rallybilar till synes helt oskadda. De sitter ju som tidigare sagts i fordon som är byggda för att vara säkra. Värre är det för publiken som står längs med vägarna. De är helt oskyddade när en bil kommer mot dem i hastigheter runt 180km/h. Det sker årligen dödsolyckor där publik är inblandad och åtgärder mot detta utvecklas ständigt. I början på 2000-talet dog två åskådare i Sandviken under Rally-SM när en bil tappade fästet och rammade dem. I Skåne, under mitten av 2000-talet, dog en åskådare och tre skadades allvarligt. Det är de olyckor som vi drabbats av i Sverige. I södra Europa är de betydligt mer olycksdrabbade. Publiken står ofta nära vägarna i stora klungor så konsekvenserna av en avåkning blir där betydligt större. I Sverige har man som åtgärd mot detta problem gjort helt publikfria sträckor, speciella åskådarplatser som ligger skyddade från bilarna, och inte minst fler vakter utefter sträckorna som motar bort åskådare ur farliga områden. Helt säkert är i alla fall att sporten kommer, i sin nuvarande form, aldrig bli helt säker. Något som däremot är helt säkert är att säkerhetsarbetet kring bilsporten aldrig får minska eller upphöra. När det gäller Formel 1 finns inte samma problematik med publiken. I det fallet sitter eller står publiken oftast på inhägnade läktare bakom skyddsbarriärer. Som åskådare är det en snabbare och tryggare sport att titta på. Den enda svenske bilsportaren som dött under en stor tävling är Ronnie Petersson som avled i sviterna efter en krasch på Monzabanan 1978.

Ronnie Petersson – Sveriges bäste F1 förare

Tillsammans med Björn Waldegård, Stig Blomqvist och Per Eklund räknas Ronnie Petersson till en av de främsta genom tiderna när det gäller svensk bilsport. Han föddes den 14 februari 1944 i stadsdelen Almby i Örebro där hans båda föräldrar jobbade på konditori. I unga år uppvisade Ronnie ett stort motorintresse och föräldrarna kände på sig att han skulle gå långt. När han var 18 år körde han sin första gokarttävling och resultaten lät inte vänta på sig. Under debutåret kom han på en andraplats i sin klass under Svenska Mästerskapen. Av de tio lopp han startade i under sin första säsong, vann han två och hade ytterligare två pallplatser.

Att avancera inom sin sport

För att få klart för sig vad det innebär att köra formel 1 måste man först ha lite historia. Naturligtvis fungerar det som inom de flesta sporter att man börjar i mindre skala, utvecklas når i ett senare skede högsta divisionen eller tävlingar på världsnivå. I motorsporten börjar man med små och kanske inte allt för snabba bilar för att sedan avancera till att köra allt större och snabbare bilar. Om man tar en fotbolls eller ishockeyspelare som exempel börjar de i pojklag för att senare utvecklas i ett juniorlag innan det är dags att spela på allvar i seniorlagen. Om man lägger på ytterligare en dimension så har man flera olika divisioner för att nå toppen i Sverige och nästa dimension är NHL för ishockeyspelare, Serie A, La Liga eller Premiere League för fotbollsspelare. Om man tittar på motorsporten så motsvarar Formel 1 just dessa ligor. Då kanske man börjar förstå på vilken nivå Ronnie befann sig.

Ronnies avancemang

Under tidsperioden 1962-1969 gick Ronnie hela vägen från den lilla gocarten via Formel K och Formel 3 för att till slut 1970 börja köra i den högsta klassen med världseliten i Formel 1. I början av sin karriär som F3 förare tävlade Ronnie i en bil som hette SWEBE. Bilen byggdes av Ronnies pappa Bengt och Sven ”Bergvägg” Andersson. När han kört den första säsongen såg man att bilen inte riktigt är i nivå med de övriga tävlingsbilarna varpå Ronnie bytte upp sig till andra märken. SWEBE:n finns dock fortfarande kvar på ett museum i Sparreholm.

Formel 1

Under sommaren 1970 debuterade Ronnie i den högsta klassen, Formel 1. Redan då tillhörde han toppskiktet av förarna och framgångarna avlöste varandra. Han körde under sin aktiva karriär 124 Grand-Prix tävlingar och vann tio av dem. Han kom tvåa i Formel 1 VM 1971 och blev tvåa 1978 även om det skedde postumt. Inför säsongen 1979 tecknade Ronnie avtal med McLarenstallet som deras förste förare.

Monzabanan 1978

Monzabanan 1978

Under denna tävling körde Ronnie med sin fjolårsbil eftersom han kraschat med sin ordinarie bil, Lotus 79. Han fick en trög start och i första kurvan prejade Riccardo Patrese James Hunt så att denne knuffade Ronnie in framför Didier Pironi. Här fattade Ronnies bil eld och han skadades allvarligt. Han var dock vid medvetande hela tiden och diskuterade kommande operation med läkarna. Han dog dagen efter, den 11 september 1978, av fettemboli som orsakades av det kirurgiska ingreppet. 2017 hade dokumentärfilmen Superswede premiär, den handlar naturligtvis om Ronnie Petersson.